5 Mars "we got it"
God efterniddag på er.
Stressen och nervosititen är över. Vi fick den. Beslutet är taget.
Det är så att vi har bott i vårat hus nu i tre år. När vi flyttade hit så var jag jätte glad. Jag trodde att man fick nya kompisar, trevliga grannar och barnen skulle ha många att leka med. Vi skulle alltså trivas jättebra. Allt skulle bli så bra. Mina föräldrar bodde inte heller så långt bort. Vilket var bra om man kanske behövde barn vakt en kort stund eller liknande.
Problemena som jag tror kom vid ett tidigt skede såg jag nog inte. Då hade vi inte bott här i tre år.
Nyinflyttade som vi var så var det inte så många som pratade med oss eller liknande. Kan man ju förstå. Tillslut gick jag med på några såkallade möten. Där man träffades och umgicks. Jätte trevligt. Gick även till kyrkan. Jag har aldrig någonsin känt mig så himla ovälkommen som dom gångerna. Det var jätte jobbigt. fanns inte ens någon som sa hej eller hälsade oss välkommna.
Innerst inne utan att jag själv visste så tror jag att jag redan nu började sakna mina kompisar. Fiknigarna, promenaderna ja bara någon att prata med.
Men iallafall så tänkte jag när Sebastian börjar skolan träffar man ju andra. Då kan man ju ta kontakt eftersom vi har barn i samma ålder. Så blev det inte heller. Det var väl en eller kanske två mammor som överhuvud taget tilltalade en. Här försvann nog hoppet fast att jag inte fattade det.
Jag mådde så himla dåligt en längre tid här. idag vet jag varför men det gjorde jag inte då. Allt kändes så jobbigt.
Efter yttligare några händelser så tog jag och jani beslutet att nu är det nog. Både jag och han kände att det räcker nu. Först och främst så vill jag kunna fika, umgås och kunna göra saker. Inte vara instäng i mitt hus hela tiden. Jag kom verkligen ingen vart här. Hade vänner som jag aldrig träffade osv. Jobbigt.
Dörför tog vi beslutet att sälja huset och flytta in till stan. Jag mår så himla mycket bättre nu. Det känns i hela kroppen att detta var rätt val. Jag ska nog bo nära eller iallafall högst ett par kilometer från stan. Inte längre.
Känns så bra och jag mår så bra. Nu kommer vi att flytta in redan om ett par veckor och det känns toppen. Äntligen mår jag bra och kan leva och andas igen.
Anledningen till att jag inte sagt något än är för vi inte visste om vi fick lägenheten. Vi tittade påd en förra veckan. Idag kom beskedet att vi fick den. Jag är så lycklig just nu.Allt känns så bra.
Vi har nu börjat packa på allvar. Källaren blir klar ni i helgen. Imorgon affärer och fixing i hela källaren.
Vi har tagit rätt beslut och alla som känenr mig tror oxå attd etta var ett bra beslut. Komemr säkert vara jobbigt med flytt osv men jag vet att jag komemr må så himla mycket bättre.
Vi ska alltså flytta in till Vänersborg. Var i vänersborg kommer senare...
Önskar er alla en trevlig helg....
Stressen och nervosititen är över. Vi fick den. Beslutet är taget.
Det är så att vi har bott i vårat hus nu i tre år. När vi flyttade hit så var jag jätte glad. Jag trodde att man fick nya kompisar, trevliga grannar och barnen skulle ha många att leka med. Vi skulle alltså trivas jättebra. Allt skulle bli så bra. Mina föräldrar bodde inte heller så långt bort. Vilket var bra om man kanske behövde barn vakt en kort stund eller liknande.
Problemena som jag tror kom vid ett tidigt skede såg jag nog inte. Då hade vi inte bott här i tre år.
Nyinflyttade som vi var så var det inte så många som pratade med oss eller liknande. Kan man ju förstå. Tillslut gick jag med på några såkallade möten. Där man träffades och umgicks. Jätte trevligt. Gick även till kyrkan. Jag har aldrig någonsin känt mig så himla ovälkommen som dom gångerna. Det var jätte jobbigt. fanns inte ens någon som sa hej eller hälsade oss välkommna.
Innerst inne utan att jag själv visste så tror jag att jag redan nu började sakna mina kompisar. Fiknigarna, promenaderna ja bara någon att prata med.
Men iallafall så tänkte jag när Sebastian börjar skolan träffar man ju andra. Då kan man ju ta kontakt eftersom vi har barn i samma ålder. Så blev det inte heller. Det var väl en eller kanske två mammor som överhuvud taget tilltalade en. Här försvann nog hoppet fast att jag inte fattade det.
Jag mådde så himla dåligt en längre tid här. idag vet jag varför men det gjorde jag inte då. Allt kändes så jobbigt.
Efter yttligare några händelser så tog jag och jani beslutet att nu är det nog. Både jag och han kände att det räcker nu. Först och främst så vill jag kunna fika, umgås och kunna göra saker. Inte vara instäng i mitt hus hela tiden. Jag kom verkligen ingen vart här. Hade vänner som jag aldrig träffade osv. Jobbigt.
Dörför tog vi beslutet att sälja huset och flytta in till stan. Jag mår så himla mycket bättre nu. Det känns i hela kroppen att detta var rätt val. Jag ska nog bo nära eller iallafall högst ett par kilometer från stan. Inte längre.
Känns så bra och jag mår så bra. Nu kommer vi att flytta in redan om ett par veckor och det känns toppen. Äntligen mår jag bra och kan leva och andas igen.
Anledningen till att jag inte sagt något än är för vi inte visste om vi fick lägenheten. Vi tittade påd en förra veckan. Idag kom beskedet att vi fick den. Jag är så lycklig just nu.Allt känns så bra.
Vi har nu börjat packa på allvar. Källaren blir klar ni i helgen. Imorgon affärer och fixing i hela källaren.
Vi har tagit rätt beslut och alla som känenr mig tror oxå attd etta var ett bra beslut. Komemr säkert vara jobbigt med flytt osv men jag vet att jag komemr må så himla mycket bättre.
Vi ska alltså flytta in till Vänersborg. Var i vänersborg kommer senare...
Önskar er alla en trevlig helg....
Kommentarer
Trackback
