Känsloladdat!

Imorse när jag vaknade låg det ett brev vid min dörr. Jag öppnade det! Och det var ett efterlängtat brev. Har väntat i snart ett halvår. Nu kom det och på sätt och vis känns det lite overkligt...

Tänk att det kanske är över. Att man sedan är klar. Mitt gamla liv försvinner, del för del. Just denna del ska bli väldigt gott att bli av med.

Men har svårt att tro det. Att det kanske ändå finns hopp, att det kanske är över snart. I allafall inom fem år.
Känns lite konstigt. Tänk om det är över, så som jag liksom strävar och så når man detta gigantiska mål.

Hoppet finns.

Jag gillar helt klart tanken på att det gamla är slut och det nya tar fart. Det bättre, det finare, ett värdigt liv!

Ett liv man trivs med, som man själv skapat och vill ha... Jag är där nu men det kan förbättras och det ser ut som om det förbättras.

Jag är så tacksam och glad att jag tog steget att bryta från allt det gamla. Huset, Jani och allt som hörde till. Det är över, helt över och jag har fått en ny chans. Detta brev ser till att det blir en ännu bättre chans.

Tänk att jag tog steget, den där kvällen. Och gjorde slut på allt. Att jag släppte honom. Att jag vågade... Tack vare det är jag här idag. Med en fin lgh med nya saker, kläder nya till mig och barnen. Ett jobb, ett liv som betyder så mycket för mig...

Varför gjorde jag det enorma misstaget! Alla lär vi och f*n vad jag lärt mig! På ett sätt var det nog tur att jag gjorde misstaget! Något gott kom ur det, två små fina barn som jag håller av och älskar så högt.

Jag kan bara säga en sak som ett litev avslut...

Jag är lycklig lottad!

Att du finns vid min sida spelar oxå roll. Du har stöttat och hjälpt mig så mycket. Jag är så tacksam att just du finns i mitt liv. Kommer aldrig släppa det som vi har. Tack för allt <3 Tror både ditt och mitt liv kommer vara lärorikt och bra, sida vid sida är vi starka <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0