Känlsor...
Godkväll :)
Åhh en lugn kväll... Inget plock, ingen disk, ingen planering, bara en lugn kväll. Ibland uppskattas detta.
Det dumma med det är att tankarna far... En massa och det är inte bra.
Jag ogillar att tänka på han. Jag vill inte ens tillåta mig att göra det. Varför? Han är inte värld mina tankar. Och han är ju inte det... Han har gjort dom jag älskar mest i hela världen så illa. Så illa som han bara kan göra. Jag vet hur det känns. Och det är inte kul. Tänk när dom börjar fråga... Vad svarar man? Vad svarar jag? Jo med sanningen... Men sanningen är hård. Min biologiska pappa bara sket i mig. Visst okey... Det sved och ibland svider det än. Men lååångt inne... Så djupt att det knappt går att nå nu...
Men denna sanning, värre eller bättre... Eller hur man nu säger... För allvarligt att "ragg/tjejer" "ligg" går före i prioteringarna känns bara hemskt att säga... Men det är ju sanningen... Blir ju bekräftat om och om igen... Lite jobbigt... Än behövs inga större förklaringar, som tur är!
Men jag är inte dum. Jag sparar allt... Tingsrätt papperna, alla "ragg"... Allt finns kvar så att dom kan se. När frågorna kommer... För detta är så inte mitt fel.
Jag gör fel men alltid låter jag dom gå före, i allt...
Jag undrar vad han säger till dom nya "raggena". Att jag är en bitch och tagit barnen... Mohahahaha . Den valsen kanske funkar... Han kan ju inte direkt erkänna...Vem vill vara med en sådan...
Och denna gången.... Ojoj... Min ****** är för rolig... Hon sa " hade det inte blivit billigare att dra till Göteborg och köpa! Mohahahaha Nej nej jag ska inte vara elak... Inte mot henne. Hon vet ju inte hur det kommer gå eller hur han är... ÄN...
Ne tyvärr som ni märker har jag inte mycket kvar för honom...
Allt är i alla fall klart för tingsrätten nu. Det känns gott....
Och jag har inte nämnt några namn så ni får tro vad ni vill... Ibland måste man få ur sig skiten....
Ser ni,,, Tankarna far iväg och han är inte inte värd den... Men men...
I alla fall... Jag mår fint... Fast att tankarna jobbiga så är känslorna okey. Jag mår verkligen inte dålig. Det blir som det blir. Och jag tror det löser sig på ett bra sätt. Sedan någon gång, långt fram så kanske kanske jag kan prata med honom igen eller i alla fall bete mig som en "vuxen"... Vi får se....
Det otroliga tycker jag är att jag mår bra. Visst kan tankarna flyga iväg såhär ibland. Men sedan kommer jag fram till samma sak! Det blir som det blir! Och det kommer allt gå fint... Jag har många goda fina vänner som stöttar mig om jag skulle falla. Vilket jag inte tror jag gör...
Ett fall kommer han aldrig få... Jag ger mig aldrig i detta... Och envis är jag :D
// Veronika
Kommentarer
Postat av: Ozzan
Du måste kunna tänka på och om honom.
Du sa ju själv att det var nog mycket det att du fick pratat ut dina tankar som gjorde att det var så lätt gå igenom det.
Kram.
Trackback
