Han... Finnen
Otroligt nog fick jag ett litet sms i morse! Från honom! Han undrade när han kunde hämta dom? Jag förklarade läget och talade om att jag inte har något mera att säga. Utan han får höra ifrån barnens advokat. Svårt att säga om han blev chockad eller inte. Jag tror han menade att han tänker stämma mig. Har ju redan tagit reda på massor av information om det oxå. Jag är inte så rädd.
Men jag förstår inte. Om han nu vill ha dom. varför tar han dom inte? När han väl får ha dom? Då struntar han ju i dom. Och hur bra känns det för dom tror han? Och komma och gå som han vill hade ju funkat om jag inte hade haft ett liv. Men nu har jag ju det!
Tråkigt är det men vad kan jag göra. Lyssna på honom och gå på det igen? Det funkar ju inte. Ska jag leva såhär hela livet... Nej, då vill jag hellre ha ett slut på det hela!
Det kan ju hända att han får ha dom ibland... Tills familjerätten eller till och med tingsrätten ser att han åker till sina tjejer istället för att ta dom.
Såklart jag vill att han ska ha dom. Det är ju ändå det bästa men just nu verkar ju han priotera annat. Tills han växt upp och vet vad han ska priotera så får det vara såhär...
Mår i alla fall bra än. Känner inget direkt hot eller liknande. :D
// Veronika
Kommentarer
Trackback
