Femårsdagen ....


Då var denna dagen kommen. Årsadgen (femårsdagen)  för min älskade mormors bortgång. Tycker inte om denna dagen. Saknar henne så himla mycket. Minns henne så väl än. Hur hon såg ut, hur hon rörde sig, hennes tal, hennes lägenhet, ja precis allt. Och precis allt saknar jag så fruktansvärt mycket.  Var på hennes grav igår... Hade hellre varit hos henne och druckit kaffe. Kommer så väl ihåg när hon kom hem till mig på våffeldagen och vi proppade i oss våfflor så vi fick ont i magen, thi thi... Min älskade mormor <3 *tårar*... Varför måste just hon lämna oss såhär...
Hennes grav, innan vi fick fixat den.
En massa fina blommor till en mycket älskad person.
På kvällen i skymingen, lyser ljusen för henne så fint.

Att saknaden eller såret aldrig försvinner. Man lär sig bara leva med saknade och såret som aldrig sluts....


Älskar henne så mycket, så oändligt mycket!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Ja de e fruktansvärt jobbigt idag,Å tänk att en del människor eller dom e nog inte det föresten tar tillbaks det.Tänk att en del amöbor(ryggradslösa djur)lägger ut en annons till en människa dom inte bryr sej om.Hur många gånger har dom varit å lagt en blomma på graven,INGEN säjer inte det en del om dom.Dom tror dom är så jävla duktiga men tänk att dom står inte som några högdjur runt omkring här,Nu vågar ju folk prata öppet när dom vet var jag står,att jag känner inte personerna ifråga men för längesen fanns det några personer som jag har ett svagt minne av.Men dom finns inte kvar hos mej längre,å dom är inte saknade,jag har sörjt dom å lagt det bakom mej.Men å göra min mammas dödsdag till en hyllning till SKITPRATARNA är ju skrattretande, att dom ens försökte,Två av "grannarna" har frågat om annonsen å jag sa som det var,men det hade dom redan listat ut.

MVH å tack för ordet MAMMUTEN.

2012-03-01 @ 20:30:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0